cecilia

Idag träffade jag min allra bästa van Nora Paulina Karlsson för sista gången på fem veckor. Hur i hela friden ska jag stå ut med det? Jag saknar henne helt enormt redan. Och mina älskade vänner Joan Gustaf Emanuel Bergendahl och Erik Alfred Sahlén får jag inte heller se på hela denna tid. Men alla dom tre ska vara med varandra 24/7 i fyra veckor! Hur ska jag stå ut?! (Hur ska dom stå ut?)
Vem är Gun utan sitt crew? det är som torsten utan getter och långa obegripliga skämt. Alltså OTÄNKBART. (skånska.)
Hur ska dom klara dig all denna tid utan mig? Kommer inte gå. Om en vecka eller så tippar jag att alla står på knä utanför mitt sovrumsfönster och bekänner sin saknad.

På lördag konfirmerar jag mig. På måndag åker jag på båtsemester i grekland i två veckor. Jag skulle ärligt talat hellre vara hemma känner jag nu, men jag kanske behöver lite grekiska gamla gubbar som vill gifta sig med mig, det kanske skulle liva upp min vardag. Det var faktiskt hela sju år sedan någon grek över fyrtio friade till mig sist! Illa.

Ska jag berätta en sak? Jag har världens bästa vänner. Det är sant. Ni kan inte förstå hur roligt vi har eller hur mycket vi älskar varandra. Eller att vissa av oss kan läsa varandras tankar, mycket praktiskt faktiskt. Jag säger bara att om ni visste hur awesome dom är så skulle ni dö av avundsjuka. Bäst i stan. (lite blödig och så nu men whatever, jag får inte träffa dom på en evighet nu så jag har tillåtelse.)
Jag saknar er redan.

Fast mitt avsked med nora idag var faktiskt en rätt bra avslutning, vi dansade och mimade till baby goodbye och kved ett sista kvidande före alla våra ensamma dar.


barapapada - fop.