cecilia

Igår var jag och mina älskade kompanjoner på täftefestivalen. kan nog tänkas att jag använder ordet lamt lite för ofta för mitt eget bästa, men här är det igen: lamt.
första bandet fick mig att må dåligt för att dom sög så mycket, jag fick lite livsångest för att dom fick mig att känna att det inte finns kvar något hopp om mänskligheten för att dom sög så mycket, men Värt var bra. Allt med Arvid Älskade Andersson som gästartist är dömt att bli bra. (sångaren i glesbygd´n för er mindre vetande, reds amn.)
På tal om glesbygd´n så saknar jag dom på visfestivalen förra året, och hela förra sommaren.
jag saknar stockholm och alva och lovisa och alvas hund tulo, och att vara ute på gatorna i stockholm mitt i natten, och bada i underkläder i något okänt vattendrag med okända killar vi hittade vid seveneleven.
Jag saknar också att bo i bengts hus på holmön med lotta och nora, och komma in i hans kök som var så fullt med
rök att man knappt såg sina glasögon framför sig. (smal överdrift)
och jag saknar att leva lite enklare och lite mer utan att tänka, och lite mer utan hinder och gränser. det var sweet.

här ser ni jag och nora, nora är vacker och jag ser mentalt handikappad ut som jag ofta kan göra (och alltid är, reds anm.)