18:29-4

Jag hade just ett Moment.
Balkongen pa vadrarhemmet vi bor pa ar valdigt sweet. Den ar kanske 50 meter upp oh har utsikt over centrala Aten. Dar kan man sta och titta ner pa alla manniskor som springer runt pa gatorna och stressar bort sina liv, eller pa knarkarna som sitter kvar pa samma stalle dag ut och dag in, och knarkar bort sina liv.
Iallafall, jag stod dar pa balkongen, tittade ut over staden, up mot skymningshimlen, och lyssnade pa Kent. Jag vet inte om ni kan forsta kanslan jag hade, om ni inte sjalva har statt pa en valdigt hog balkong och tittar ut over en europeisk storstad i skymningen och lyssnat pa Kent.
Nar jag stod dar kande jag att jag fortstod varfor man lever overhuvudtaget. Eller atminsone varfor jag gor det. (Later sakert som att jag stod dar och rokte marijuana och motte jesus eller nagot i den stilen.)

Lite tidigare ikvall fargade jag haret i brist pa annan underhallning. Morkbrunt, eftersom att mitt hade blekt sa sjukt i solen och var typ blont/gront/gratt, och for att jag hade trakigt. Nu ska jag satta mig pa balkongen och ata frusna vindruvor och snacka med jesus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0