cecilia

totalt underbart.

Jag har liksom aldrig något att säga när jag bloggar på morgonen, jag bara klargör för omvärlden hur jobbigt det är att gå till skolan och blablabla. Som ni kanske lagt märke till.
Fast just idag så känner jag mig relativt oberörd av det, för jag gillar tisdagar.
Nu ska jag fortsätta att lyssna på Belle and Sebastian och dricka te och tänka på trevliga saker.

Jusste, en sak till.
Man glömmer inte bort resten av sina kompisar bara för att man blir ledsen för att en del av dom försvinner.
Jag tänkte bara berätta att så är det.

Been there, done that, messed around
I’m having fun don’t put me down
I’ll never let you sweep me off my feet.

Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag gör fel hela tiden. Felfelfel.
Jag kommer aldrig orka gå ett helt år till på denna skola. Det kommer inte att gå. Utan alla mina vänner som slutar så kommer det outhärdliga bli så otroligt mycket värre, och jag vet inte hur i hela friden någon hade trott jag skulle kunna leva så.
Jag undrar hur det kommer att bli för mig.



This time I´ll be bulletproof.

Torsdagar. Värdelösa. Helt onödiga. Dagar som är som gjorda för att allt ska gå fel. Misslyckande-dagar.
Fast jag har iallafall mitt lilla, lilla vardagsljus. Tur.

jag vet inte vad jag ska säga för det finns inget att säga, men jag kan säga att jag orkar ingeting. Det är inte så att jag inte orkar någonting alls, utan jag orkar bara ingentinget. Jag orkar bara det som inte är något.

Nu ska jag till skolan om en halvtimma, och jag sitter och dricker kaffe och lyssnar på Belle and Sebastian och tänkte bara klargöra att ibland är man väldigt glad. För ingenting. Nästan.
Jag låg och log i min säng i en hel timma igårkväll. Lyssnade på musik och bara liksom fnissade i min ensamhet åt min glädje. Skum men underbar känsla.


In the first moment of her waking up
She knows she's losing it, yeah she's losing it
When the first cup of coffee tastes like washing up
She knows she's losing it.

Min drömdag skulle gå ut på att jag ligger i sängen och lyssnar på lite Eddie Vedder och kanske lite Belle and Sebastian, dricka kaffe och läsa en god bok och stirra i taket och tänka på livets mysterier.
varför måste man så mycket? jag gillar inte måsten. måste måste måste.

varför verkar världen så mycket simplare för vissa?

idag, sista dagen på lovet, var en underbar dag. jag och min goa lilla lotta invigde fenomenet Cykel för i år, och vi cyklade på torr asfalt och sjöng på melodifestivalen-jingels. Livet är bra fantastiskt ibland.

Jag har också gjort en ny spellista till lotta, med enbart låtar som heter Cecilia. Jag liksom hyllar mig själv med en spellista, 35 (hittils) låtar - med samma namn som jag! Fenomenalt.

Sen har jag också hittat den mest spektakulära låten jag hört på länge. Det var den enda låten som hette samma sak som min goa lilla vän, Lotta - hon är inte lika populär som jag. Underbar anyhoo.

piazza, new york catcher.

mina vänner som har varit i saxnäs är hemma i stan igen, och vi äter bullar och tänker på hur roligt det vore om Nora var gravid med Gustafs barn.

jag är nog världens bästa, finaste och mest älskvärda människa.