Jag får liksom ingen ordning

Den enda som säger mig någonting vettigt nu är lars winnerbäck. 
Ingen i skolan gör det.
Jobba lite hårdade, lite mer, lite bättre, bara sista året, kom igen nu. Gör det bara.
Skolan.
Jag har inte varit där på ett par dagar nu, jag vet att jag borde och att
jag måste om jag vill ha ett liv
någongång.

Vad ska jag bli när jag blir stor?
President, arbetslös. Lycklig, deprimerad. Ovetande, hopplös. Allting.

Istället sitter och tänker på saker som verkligen är sanna. Det gillar jag.
Lars är den enda som säger någonting bra just nu.

Det är svårt att bli riktigt nöjd, det är så lätt att fantisera.
Det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra.
En trappa upp, alltid en trappa upp.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0