cecilia

Inatt var en hektiskt natt.
Det började med att min bror deklarerade att han mådde illa, och en minut senare spydde.
Och jag, som redan var på ganska dåligt humör till att börja med, blev sur.
Kunde han inte åtminstone spy tyst? Måste han verkligen gråta (högljutt) samtidigt?
Jag fick iallafall gå och lägga min i min fasters rum med henne och mina kusiner istället, vilket inte heller är särskilt fridfullt, men bättre.
Men först vaknade jag och fick reda på att Sierra var magsuk igen, och spydde. Najz. Sen vaknade jag igen av att bebisen skrek. Men det var ju inget konstigt med det liksom, så jag försökte somna om.
Men sen efter ett väldigt långt tag gick min faster fortfarande omkring med henne och hon skrek fortfarande. Och det var liksom inte ett "jag är hungrig/trött/måste byta blöja"-skrik som vanligt, utan ett hjärtskärande ljud. Strax efter detta kom min faster inspringade och sa att hon skulle ta henne till akuten. Och jag fick ta hand om Sierra så länge.
Det var skitläskigt. Asobehagligt. Jag var verkligen livrädd att det skulle vara något allvarligt fel på henne och jag kudne absolut inte sova. Plus att jag hade hand om en magsjuk treåring som för tillfället sov, men inte alls skulle bli glad om hon vaknade och insåg att hennes mamma var borta.
Men det löste sig, för dom om hem och det var ingen fara, och sierra spydde inte igen och vaknade bara precis innan dom kom.

Igår var jag förresten hemma hos min gammelfarmor, alltså pappas farmor, och hon är verkligen fantastisk. Hon är strax nittiotvå år och bor helt ensam och är i väldigt god hälsa.
Hela hennes hus, och detta är absolut sant, är rosa och lila. Och jag har aldrig, i hela mitt liv, sett henne i kläder i någon annan färg. I hela huset kanske det finns tre möbler som inte är det. Och hon har dockor exakt överallt! I varenda hörn av hela huset! Och ett helt rum där väggarna är fyllda av hyllor med dockor.
Och alla dom dockorna i rummet är mina. Det känns ganska nice. Hon deklamerade dom till mig när jag föddes, dom är samlarobjekt och värda en förmögenhet. Och är faktiskt fantastiska. Jag fick ta med mig en hem igår, och jag har några stycken hemma redan, men jag har typ tjugofem stycken till som är rättmätigen mina.
Hon berättade en massa historier om sitt liv och det var coolt. Kanske återberättar någon en annan dag.




visst är mitt hår ganska långt ändå? Ganska?