cecilia

har haft den äckligaste vidrigaste morgonen i mitt liv tror jag. kort sammanfattat har jag spytt, skrikit, gråtit, stoppat munnen full med toapapper och gurglat skållhett kaffe i omgångar och svalt en flaska rent vademecum. och spytt och gråtit igen
nu sitter jag ensam på bibliotekscafeet efter ett tandläkarbesök och en timmes strövande i centrum och försöker bränna bort smaken i munnen med ytterligare några koppar svart kaffe. denna tisdag den 14 februari försöker knäcka mig och lyckas bra